




Hemsidan har ingen egen förare och den senaste tryckta Stockholmsföraren från 1996 går inte längre att få tag på. I väntan på en ny Stockholmsförare rekommenderar vi Sverigeföraren eller Stockholms nätförare.
Att ta sig uppför en klippa kan vara både enkelt eller
ibland väldigt svårt, det finns ofta olika svårighetsgrader
beroende på vilken väg man väljer. Inom klättringen
finns det beskrivningar i s.k. Guideböcker för olika klätterklippor
runtom i landet, dessa kallas förare. En förare innehåller
information om klippan,vilka olika leder som finns, en led är
helt enkelt en väg upp för berget.
I föraren kan
man även läsa om svårighetsgraden för varje
led, svårighetsbedömningen kan göras på olika
sätt. Den vanligaste bedömningen är att man sätter
svårighetsgraden utifrån ledens svåraste parti.
Det finns också graderingar som baseras på ledens svårighet
som helhet.
Det viktiga med svårighetsgraderingen är
att du som klättrare skall kunna välja leder som passar
dig även om du inte känner till klippan. Man skall också
komma ihåg att svårighetsbedömingen av en led är
en uppfattning från en annan klättrare och graderingen
kan komma att ändras över tiden. Graderingssystem ser
lite olika ut i olika länder men i Sverige använder vi
följande graderingsystem som startar från 1 och är
öppet uppåt.
För varje nivå finns också
tillägget plus (+) eller minus (-), det finns alltså
leder med båd 5-, 5 och 5+. Eftersom 1 i detta system motsvarar
plan mark är det sällan man i klättersammanhang talar
om graderingar under 3 eller kanske 4.
Många klättrare
har ingen ambition alls att klättra leder som är svåra
utan är istället ut efter upplevelsen kring själva
klättringen utomhus. Klättrare som klättrat i flera
år kan vara fullt tillfredsställda med att klättra
4-5.